Eftersom jag för det mesta har späckad agenda och massor att göra så kanske inte likheterna mellan mig och en snigel är så många....men det finns faktiskt iallfall en. I helgen tog vi nämnligen ett hus på hjul med oss och drog till Knivsta.

Den här helgen varje år är det Lidingöloppet. Mange sprang på en imponerande tid som vanligt. Jag skulle oxå stå på startlinjen, det gjorde jag inte men det är en helt annan historia.

Planen var att hälsa på Patte, Fia och Hugo. Det gjorde vi. Myyyys hela helgen blev det. Jag älskar att träffa dessa underbaringar. Här kommer våran söndag i bilder....

Den pyttelilla runstenen står på Fias pappas mark....


min lilla lillebror och hans fina familj...


Oscar undersöker om det möjligtvis växer sockerdricka i trädet


söndagspromend


undersökning


närmare kik


Tack för en fin helg!! Hoppas vi ses snart igen!!

Något som jag är fruktansvärt dålig på är att höra av mig. Jag älskar att få sms, att ngn ringer, mailar eller på ngt annat vis hör av sig, men jag är själv fruktansvärt dålig på det.

Så till alla er som undrar. Jag bryr mig otroligt mycket om er, jag saknar er och tänker på er. Ni vet vilka jag menar!

KRAM TILL ER ALLA SOM BOR FÖR LÅNGT BORT!!

Jag känner mig stressad. Hemmet förfaller. Hur mycket kvinnofälla låter det som när jag håller på att gå sönder av alla måsten jag har här hemma? Det är dock bara att inse, nu orkar jag inte se skiten längre. Jag måste ta tag i det så att inte hela sommaren går åt till att må dåligt över ngt som jag inte gör något åt. Negativiteten sprutar, men om några dagar har den förhoppningsvis bytts ut av någon slags "feng shui" kännsla när det finns rena ytor och dammfria hörn här hemma igen.

Lisatan på måsten kan göras milslång. Jag ska försöka att göra en sak i taget, men det är inte lätt när det måste göras något i vart än jag vänder mig. Hursomhelst är några hyllor i köket dammade och två maskiner tvätt tvättade och hängda.

Jag försöker att ta mig tid för barnnen också, de små liven behöver ju uppmärksamhet. Idag har jag och Elin designat kläder i hennes roliga pysselbok. Oscar har tagit sin första lite längre cykeltur och Marcus han bara finns här med sina goa kinder och smittande leenden. Han utvecklas så fort att det gör ont i mig. Jag vill inte att tiden ska gå sååå fort som den gör. De ger mig hursomhelst en massa energi när jag försöker att göra saker med dem istället för att vara en tjatmorsa hela dagarna.

I morgon kommer älsklingen hem. Backintervaller har vi sagt att vi ska ägna oss åt då. Som en fin start på hans semester.

Jag vill komma tillbaka nu. Jag har brutit ihop, men jag vet inte om jag har gjort det tillräckligt. Det känns konstigt...alltihopa. Overkligt. Min lilla bebis ska ha hörapparater. Blåa tror vi, babyblå, för det är ju det han är, en liten baby. Elin kan sätta i dem säger hon, eftersom hon är mycket bättre på det än vad jag, mamman är. Konstigt, men inte mindre sant för det. Min sjuåring kan mer om det här än mig. Tur att jag har henne min älskade unge, som varje dag visar att det funkar ändå.

Idag blev iallafall springturen av, kanske betyder det att jag är påväg tillbaka. Hoppas, hoppas. Jag orkar inte riktigt vara här, där jag är nu. Så nu kommer jag.....håll tummarna för det!!

Idag har varit en mysig dag. Jessica har hälsat på. Vi har grillat, käkat jordgubbar och så träffade vi Åsa och hennes familj i Bjärre. Alla njuter vi av den härliga underbara värmen. Eller iallfall nästan alla, Marcus tycker nog att den är mera dryg än härlig. William har oxå hälsat på idag, utan föräldrar. Han är så go, en riktig liten stjärna.

I morgon får vi förhoppningsvis veta om vi har ett eller två hörselskadade barn. Jag känner mig ganska låg över det. Jag gruvar mig för svaret fast jag egentligen inte vill något hellre än att veta. Elin klarar sig så bra med sina hörapparater. Hon får superhjälp av supermänniskor. Ändå känns det jobbigt.

Orkar inte skriva mer idag..